Tyskland, kap III
Efter en 12 timmars lång resa anlände vi till Bad Segeberg mitt i natten. Vi hade lite problem med lastbilen och på grund av det kom vi inte med färjorna som planerat. Hennings föräldrar väntade på oss i stallet. Allt var klart så det var bara att lasta ut dom trötta stackars hästarna. Efter 45 min skritt i ridhuset fick dom gå in i boxarna för en välbehövlig vila.
Hästarna stod uppstallade på en fantastisk anlggning med allt vad en ryttare kan önska sig. Mega ridhus + litet ridhus, flera utebanor, terrängbana, massvis med ridvägar, stooora gröna gräshagar och stora fina boxar med en liten hage utanför (paddockbox)
Länk till deras hemsida:http://www.hof-ruetzenhagen.de/index.php
.
.
Elling i sin tyska box.
.
.
Självporträtt till häst
.
.
.
Därefter åkte vi till Hennings föräldars hus, som skulle vara vårt hem fram tills hösten. Det var en jättekonstig känsla att flytta in hos nån "annan". Jag hade ju varit där massvis med gånger tidigare, man när mina kläder fanns i garderoberna och jag inte längre skulle åka tillbaka hem, då slog det mej att jag faktiskt hade flyttat.
.
.
Hennings hus.
.
.
.
Första dagarna var jättekonstiga. Mina hästar var i Tyskland och de stod i samma stall som Hennings häst. Aron var också i Tyskland...och jag. Vi allihopa hade flyttat bort från alla. Nu var det bara vi...
.
.
.
Efter några veckor började jag vänja mej. Jag skulle inte åka hem längre. Jag var i mitt nya hem, i Tyskland. Det var ganska svårt att anpassa sej. Att folk var annorlunda upptäckte jag nästan med en gång. Lite ytliga lixom. Verkligen alla människor sa -Hej, även de man passerade på gatorna... Tjejerna i stallet tyckte inte om mej. De ville inte ens prata med mej. Vem var jag...? Hennings flickvän från Sverige... vad gör hon här...?
.
.
Trots det hade en grym sommar, Henning och jag. Vi red och tränade tillsammans varje dag. Jag började träna för samma tränare som Henning hade. Jag lärde mig jättemycket och både jag och hästarna utvecklades snabbt. Jag följde med Henning på flera tävlingar. Det var väldigt lärorikt och jätteroligt på samma gång.
.
.
.
.
.
.
Tävling i Lonnerbecke. Samma tävling som Henning och jag träffades på, ett år tidigare.
.
.
.
.
Efter ett par månader kom min räddning. En svensk tjej, Elin, som började jobba i stallet där hästarna stod. Det var jätteskönt att ha nån att prata med!
Elin på Moring Star
.
.
.
I samma veva kom alla antagningsbesked för Hennings skolor. Han kom in på flera så han hade lite att välja mellan. Till slut valde han Münster. Müster är Tysklands näst största studentstad och ligger bara 31 km från den lilla staden Warendorf, där vi nu bor.
.
.
När skolan var bestämd var det bara för mej att hitta ett jobb...
.
.
.
The end
chapter III
Kommentarer
Trackback
